Jag har under årens lopp sedan jag var liten ändrat storlek ganska drastiskt flera gånger. Tills jag började skolan var jag normal och sedan ökade jag i vikt och blev normalviktig i gen i högstadiet. Det smög sig på i gymnasiet och när jag var 25 gick jag ned igen. Gick upp och sedan ned några gånger. Högst viktmässigt var jag nog 2008 då jag tog Itrim som hjälp. Jag klev ned 40 kg och mådde som en prins. Sedan gick jag upp en del och gick ned en del med några års mellanrum. Orsaken var skador då jag hade träning som viktutjämningsredskap och när jag inte kunde träna så gick vikten upp.

Nina och jag har pratat om under ett års tid att vi skulle börja träna igen. Om inte annat för att kunna komma i kläder vi skulle ha på en fest i vår. Vi kom aldrig igång och när vi såg hur en person som jag följde på sociala medier gick ned utan att träna med hjälp av Viktväktarna så föreslog jag det för Nina som tyckte det var en bra idé.

Sagt och gjort så började vi att vara onlinemedlemmar. Vi skriver in våra värden i appen och får ut vad vi kan äta i Points var dag och så en veckobonus för att kunna äta sådant lite mer onyttigare. Det har visat sig vara väldigt bra för oss. Vi har tillsammans gått ned 35 kg sedan slutet av januari.
Det som är bra med VV är att man kan äta allt men inte så ofta. Vi har verkligen styrt om vår mathållning till mer grönsaker och frukt, fisk och fågel och mindre pasta och potatis men inte färre gånger utan lite mindre varje gång. Pizza hamburgare på max och andra onyttigheter finns med.

Nu har träningen kommit gång för mig ordentligt igen. Denna gång utan att pressa på utan låta kroppen bestämma. Det började med promenader i våras och det har slutat med löprundor upp till 8 km. Nu har jag börjat styrketränat för att få kroppen lite starkare för längre rundor framförallt nästa år. Sedan att få det sista av det överviktiga att fördela om sig lite skulle inte heller vara så dumt.

Nu mår kroppen bra och jag känner mig inte lika sliten i den men fortfarande finns de krämpor kvar som jag haft ett tag.

Nya kläder har det blivit och jag tom fått ersätta de kläder jag köpte i april för att de har blivit förstora.

Diabetesvärdena har blivit fantastiskt bra. Långtidsockervärdet ska vara under 50 för att de ska vara nöjda. De har legat på 52-57 i vintras men i juni låg det på 38. En investering för framtiden helt enkelt är det här.

Vi fick tända ljus när vi åt på lördagskvällen. Det är något vi alltid gör under den mörka årstiden. Nu kändes det lite efterlängtat och mysigt.

Denna helg har inneburit besök från Stockholm, pyssel och födelsedagskalas.

En hel del har hunnits med i huset och framförallt lampor har satts upp för nu behövs det ju på kvällarna.

Vi har nu bott här i tre månader och det har gått så fort.

Nu börjar den riktiga vardagslunken för oss alla då skolan börjar på torsdag. Det är ändå lite skönt.

Just nu är mitt schema så att jag slutar tidigt ena dagen och börjar sent nästa dag.

Så i tisdags passade vi på att låta Åke och Anita rå om Emelie på kvällen medan vi åkte till Norrköping och träffa en annan barnledig familj och gick på restaurang. En trevlig kväll och kul att prata med varandra utan barn.

Varmt var det och otroligt god mat var det.

Här är några bilder från kvällen.

Första bilden ä på Nina vid busshållplatsen i Sturefors. Klänningen fick hon av Emelie och mig när vi var i Barcelona.

Andra bilden är när Nina och jag delade på en planka med olika Italienska förrätter.

Tredje bilden är på den fantastiska fisk och skaldjursgrytan jag åt.

ö

Sedan Nina och jag träffades 2010 har vi haft många milstolpar i vårt gemensamma liv.

Alltifrån första gången vi träffades, första daten, första resan, första gemensamma boendet, första gemensamma semestern, vårt barns födelse etc.

De senaste åren har dock varit ett stort förändringsarbete på många sätt.

Det började med att Nina sökte annat jobb våren 2016. Hon kom till intervju  och gick vidare. Där och då i början av juli 2016 tog hon beslutet att inte gå vidare för hon var ändå inter riktigt redo.
En vecka senare fick hennes mamma en stroke som förändrade det mesta.
Min svärmor avled i oktober 2016 och vi fick börja ta hand om hennes hus på alvar och försöka röja det till en försäljning våren 2017 efter en renovering av vattenskada.
Efter försäljning fick vi leta efter ett nytt boende då vi skulle ta hand om mycket släktsaker som tog större plats än vi hade. Efter mycket om och men och förlorade budgivningar så fick vi köpa vårt nuvarande hus i Sturefors, Nordanbacka.
Under våren har Nina tagit upp tanken på att byta jobb och idag slutade hon sin anställning på Nordea.

Det är som allt händer detta år och vi känner hur allt faller på plats.

Idag är en brytpunkt och ett slut som påbörjades för över två år sedan.

Ett slut som markerar början för vår vardag i Sturefors.

Vi firade med ett kvällsdopp i badet 🙂

Redan i lördags kom det en regnskur. Vi skulle precis äta ute men då fick vi nytta av textilväggarna i paviljongen.

Efteråt klarnade upp och vi kunde bada.

Det var otroligt skönt och Emelie och jag hoppade och dök i vattnet.

Vi har bara fått ett par skurarar på 5 till 7 mm men vi önskar mer.

Annars rullar det på. Fler kartonger packas upp och vi börjar få tillbaka golvyta i magasinet.

Mer gardiner har kommit upp och en matta ska läggas ut. Allt faller på plats vart efter.