>Nu vet alla

>Det är skönt att inte behöva smussla.
Många grattis och ryggdunkar har det blivit.

Så nu rullar det bara på.

Magen blir större och större för varje dag och hon ska ut och shoppa nya byxor i helgen.
Det är liksom dags nu innan knapparna flyger iväg.

Jag är otroligt glad över vad som händer men ändå är inget klart ännu. Jag antar att den oro jag känner nu kommer jag känna för resten av mitt liv.
Man är rädd om det underverk man har varit med om att skapa.

>Snart officiellt

>Nu har vi pratat med dem som bör få veta först.
Så nu kan vi gå ut till alla om klimpen.

Hon ska berätta för sina jobbarkompisar först innan vi släpper det på FB och andra ställen.

Men det är så härligt att släppa ut nyheten så man kan prata öppet om det.

Vi myser mest nu när vi är tillsammans.
Det är ju en del praktiskt att göra också när man ska flytta.

Livet rullar på. Härligt :))

>Yes hon är hemma igen :))

>Så har jag hämtat hem henne och det är sååå skönt att hon är här.

Efter ultraljudet har vi alltså fått flytta fram det lite så nu är går hon
in i vecka 14.

Vi kollar in i böcker etc för att se hur det ser ut och vad som händer.
Sedan har vi ju ultraljudsbilden och den är ju fantastisk.

Ha en skön vecka.

>En rolig eftermiddag

>På fredagen den 13 maj så sjöng jag på PRO Landeryds majträff.
Jag och Albin underhöll dem med tolv sånger med mycket nationalromatiska sånger.
Band annat så sjöng jag: Ack värmeland du sköna, Tonerna, Så skimrande var aldrig havet, Land du välsignande.

För första gången i min karriär fick jag stående ovationer. Det var fantastiskt.
Ett extranummer blev det också.

Det är sådana tillfällen man inser att man kan ge andra något med sin sång.

>Gräsänkling blues

>Igår fredag vinkade jag av min älskling/ar för en resa norrut.

Ibland måste man vara skilda åt fast man igentligen inte vill.
Just nu vill vi vara mycket tillsammans. Åtminståde nätterna.
Fast  det är mindre viktigt då hon inte har samma onda på nätterna som det var förut.
Då var det omöjligt att vara åtskilda eftersom  hon ville ha den trygghet jag gav henne vid ömmande mage.
Det var nu länge sedan det hände.

Nåja jag  klarar mig men jag saknar den person som är viktigtast i världen för mig. Det finns ingen annan som kan förstå eller trösta mig så som  hon.

Nu är det mello som gäller.