2018

Så var det dags att börja sammanfatta det år som gått och hälsa det nya välkommen. Det har varit ett år då det hänt så mycket precis som åren innan också. Men till skillnad mot föregående år så är det här året en ände på flera års händelse. Vi kan säga att vi nu har landat i vårt nya miljö som vi bara kunde ana att vi skulle till för några år sedan så Margaretha gick ur tiden.

När året började visste vi att vi skulle flytta hit till Nordanbacka och Sturefors men vi hade en visning och försäljning av vårt gamla hus kvar att göra. Det gick till slut men var inte enkelt. Sedan kom själva flytten och det blev en historia i sig själv. Vi hade fyra veckor på oss att tapetsera om våra sovrum samt att fixa kontoret. Vi hann nästan och fortfarande finns det lister kvar. Sedan lejde vi bort att göra om tvättstugan i källaren. Det blev bra men försenat så alldeles. Blev lovade både det ena och det andra men lärdomen är att man måste ligga på själv tyvärr och fortfarande har vi nyckeln kvar hos hantverkaren som inte hört av sig sedan augusti fast vi legat på via mail.

Flyttat har jag gjort många gånger och känt att det är ju ingen match men den flytten kommer jag aldrig göra om. Så mycket saker att flytta och få på plats har varit en slags stress. Vi har hela tiden legat lite efter men till jul skulle allt vara på plats och så har det blivit. Det är först nu vi kan pusta ut ordentligt och känna att vi bor i detta härliga hus.

Jag hör Nina säga flera gånger i veckan att hon älskar detta hus. Det gör även jag och nu i juletid när vi har pyntat upp huset och det lyser i varje fönster av adventsljusstakar och granen så kan jag tidiga mornar bara gå omkring och mysa.

Huset är så stort säger många men vi upplever det inte så. Vi känner verkligen att vi använder hela huset ofta. Min favoritplats är den röda soffan med lite soft musik spelandes och något gott i glaset.

Dessutom har Nina bytt jobb. Det var också en häftig resa. Från Nordea som hon har jobbat sedan universitetet till Länsförsäkringar. Hon trivs mycket bra.

Emelie har bytt skola. Det har gått bra men inte helt smärtfritt. Det har varit sina utbrott här hemma men det känns ändå som om det nu är helt ok.

Det har varit ett häftigt år men jag önskar mig det aldrig tillbaka. Nu längtar jag till ett år med vanlig lunk där vi är i fas med årstiden utomhus och genomföring av renovering som vilket vanligt hus som helst.

Nu är vi på plats och vi älskar det.

Gott Nytt År önskar vi er alla från Nordanbacka

Så här såg det ut på Julaftonens morgon.

Jul jul

Det är en vecka kvar innan det blir dagen innan dopparedagen. Det enda dopp vi gör här är i simbassängen. Nina o jag var lediga på fredagen och spenderade fm åt att vara med Emelie i skolan fram till lunch. Sedan lämnade vi henne. Hon blev hämtad av faster och vi åkte på SPA i Himmelsby. En härligt övernattning med allt utom behandlingar. Vi åt gott och badade. 

På lördagen hade Emelie simskoleavlutning.

Jag sjöng in julen i Johannelunds kyrka. Årets första O helga natt är gjord.

Imorgon väntar julspel i Ledberg med sedan får jag sångledigt till julottan.

Mycket jobb och även lördag den 22 men sedan blir det inte mer i år.

Tomtarna börjar komma fram i huset. Eftersom det är vår fösta jul så här vi köpt in 9 nya adventsljusstakar. Det lyser fint.

Vi längtar verkligen till julen.

Det lackar mot jul

Med stormsteg går det mot jul.

Lussebullarna är gjorda och granen finns hemma.

Vi njuter av vårt hus och julpyntet kommer sakteliga fram. Det tar ett tag innan vi vet hur vi vill ha det.

Våra Tujor blir fina med jusslingorna. Kransar på dörrarna blir pricken över allt.

Vi ligger alltid lite efter

Ja så känns det i alla fall. Jag sjunger rätt mycket nu och så råkade jag tacka ja till ett julspel. 2 sånger och och en liten monolog att lära sig utantill.

Nåväl vi hinner julpynta och det blir så fint här. Vi stortrivs i vårt Nordanbacka.

Det får bli ett kort inlägg men kanske ett lite längre med bilder kommer på söndag.

Födelsedagsfester

Emelie har blivit 7 år. Hon växer och det märker vi både hur hon beter sig och alla kläder hon växer ur. Jag vet inte hur många gånger vi har tagit fram något säsongsplagg som det visar sig att vi måste ge oss iväg och panikköpa nytt då det är för litet. Senast var det termobyxor som behövdes när det var – 10 ute.

Det har kalasats en hel massa. Dels med gamla kompisar. Dels med släkten och dels med klass- och skolkompisar.

Ett hemmakalas för de gamla kompisarna. Ett stort kaffekalas för släkten. Busfabriken med skolkompisarna. Alla kalas har varit roliga och gått riktigt bra.
På busfabriken var ändå lite extra kul då vi fick en chans att lära känna hennes skolkompisar. Alla med härliga egenskaper. Vi har också fått en chans att känna en del föräldrar. Vi som är nya i klassen vet ju inte så mycket om de andra.

Att släkten är viktig för Emelie och framförallt favoritkusinen Pontus det märks. Han får inte en chans att var i fred för Emelie när han är här.

I fredags smög hennes ”storasyster” Sofia, en fd simfröken som numer är min jobbarkompis och de har gjort några äventyr tillsammans som simhallen och busfabriken, ned en present i vår brevlåda. Det var påslakan med  Markus och Martinus på och det var stor Succé. De brukar alltid ha på deras musik på i bilen när de åker iväg.

Igår så kom Åke och Anita som en avslutning på hela kalasandet. En trevlig kväll men vi ser på Emelie att hon är helt slut nu. Det ska bli skönt med lite vanliga dagar framöver.

Vi har nu verkligen fått känna på hur huset kan fungera med gäster. Både få och många och vi verkligen känner att vi kommit rätt. Att pianot har fått en central plats i huset är något som blev pricken över iet. Det märkte vi bla i går.

Här sjunger vi och hurrar för Emelie på hennes 7-års dag