Blir förvånad varje gång det händer och det händer titt som tätt ända sedan Emelie föddes att det kommer presenter till henne.

Denna gång var det en sen julklapp från Fam S i Stockholm.
Det var en pekbok med olika instrument, ett för varje sida och sedan kan man trycka för att hör hur det låter. Hon diggade boken direkt för hon gillar ju musik.
Här är några bilder när hon använder boken.

Annars går det sin gilla gång och Emelie går mer och längre för varje dag.
Pulkan är ju en favorit och hon blev ledsen bara vi gick förbi den häromdagen så idag blir det att åka en sväng för att lämna ett brev på postlådan.

Hon sover rätt så bra på nätterna men som vanligt när det gäller barn så är alla eventuella rutiner tillfälliga så oftast är den ena natten inte lik den andra.

Hon somnar tidigare nu men hon går också upp tidigare. Idag gick vi upp halv åtta och vi kunde vinka av Mamma när hon gick till jobbet. Lite ledsamt är det då men det går över rätt fort.

Kan inte påstå att jag vantrivs att vara pappaledig. Tänk att slippa väckarklockan som ringer samma tid varje vardag. Nu har man en mer dynamisk väckning och mer mänsklig sådan 😉

Vi hörs.

Har sagt det förut att Emelie trivs bäst när både Mamma och Pappa är närvarande och det gäller ännu.

Veckan har gått från förtvivlan till underbart och då pratar jag om Emelies uppförande.
Hon insåg rätt snart att det var något som inte stämde när Mamma inte fanns när hon vaknade men verkade trivas rätt bra ändå.
När Nina kom hem på kvällen blev hon nästan rädd och klamrade sig fast i mig och det tog ett tag innan hon accepterade Mamma igen.

Klängig är ett ord som passar denna vecka. Ofta och gärna i min famn.

Men det hela vände i torsdags då hon kröp till ytterdörren i hög fart för att möta Mamma när hon kom hem. Underbart att höra och se.

Igår så tog jag Emelie i pulkan för att handla innan Nina kom hem men när vi kom hem så skrek hon så högt när hon förstod att vi inte skulle åka mer så jag bestämde att vi möter Mamma vid bussen. Emelie njöt av ytterligare en halvtimmes pulkaåkning men när vi kom hem blev det ett hiskligt liv igen.
Idag tog vi pulkan igen och det blev samma visa när vi slutade.
Så pulkaåkning gillar hon skarpt och gärna om vi ”sladdar” med den lite för då ler hon med hela ansiktet.

Emelie börjar gå mer och mer så idag var det nog mer gående än krypande.
Mormor var här och Emelie gillar sin mormor för hon fick många kramar av henne.

Pussar gör Emelie gärna också och ofta ger hon en puss till Mamma och sedan en till Pappa och så börjar hon om igen.

Underbara unge hon ger oss så mycket glädje.

Vi hörs.

Så hände det idag det som är nog småbarnsföräldrars mardröm.
Jag glömde grinden och helt plötsligt var Emelie borta och jag som var trygg i att grinden var stängd trodde hon var i badrummet. Det lät så nämligen.
Nåja jag hörde att hon ramlade och jag sprang mot badrummet och jag kommer ihåg att jag undrade varför hon var i trappen. Det tog någon tiondels sekund innan jag jag förstod vad som hade hänt men innan jag hann fram så halkade hon ner igen och denna gång gjorde hon även en kullerbytta i trappen på väg ner.
Hon landade på fötterna på mattan som ligger nedanför trappen, ditlagd ifall sådant här skulle hända, vilket känns rätt skönt nu.
Nåväl vi hade tur och det är inte ens endaste blåmärke på Emelie.Puh

Annars är det nu mer normalt här hemma.Det funkar fint att Mamma går till jobbet o Pappa är hemma.

Nu är det helg och det skabli skönt att få ha Nina hemma 🙂

Ha en skön helg alla

ps bilderna är tagna efter trappfärden

Prinsessan vandrade just förbi och hon blir duktigare och duktigare på att gå.

Det har varit en omställning för oss alla.
För Nina som skulle börja arbeta och inte hade lämnat Emelie så värst många timmar i sträck förut ska vara borta hela dagar.
För Emelie som ska vara utan Mamma och bara ha Pappa närvarande under många timmar.
För mig som ska vara med henne hela dagen.

Det har gåt upp och ner kan vi väl säga.
Nina hade det svårt på måndagen å lämna oss men det gick med lite tårar i ögonvrån.
Emelie har protesterat rätt vilt vissa stunder och ibland har det gått riktigt bra.
Vill vara i min famn ofta och mycket samt att hennes egen vilja har nu visat sig på allvar 🙂

För mig har det varit helt ok men när man inte vet vad det beror på varför hon protesterar så mycket känns det lite tufft.
För Emelie trivs bäst när vi båda är hemma.

Idag har vi haft Elliot på besök med Pappa som också gick på Pappaledigheten i måndags.

Det blev en rolig förmiddag.

Vår lilla prinsessa har nu tagit egna steg i en veckas tid och för varje dag blir det längre och längre promenader på egen hand. Varje gång har mamma eller pappa haft hjärtat i halsgropen men det har hela tiden gått bra.

Igår gick hon den längsta promenad vi har sätt hittills och det var från soffan i vardagsrummet ut i hallen. Hon stannade någon gång och tom klev över någon leksak. Det var härligt att se och hon klev sedan ner på knä.

En stilstudie på Emelie när hon går. Notera klossarna som hon använder som
armband.

Emelie fick en födelsedagspresent från sin polkagriskusin Benjamin som heter knacka på. Man läser om ett hus och man knackar på de olika dörrarna i huset. Så när vi ska gå in i tvättstugan där skötbordet är så är dörren stängd och jag har knackat på där för att översätta boken till verkligen. Hon brukar stå och titta mest men när Nina och hon ska gå där så vägrar hon nästan att gå förbi om man inte knackar på. Vilken gullunge.

Under vårat köksbord som är ett gammalt klaffbord är en perfekt lekplats, enligt Emelie, och hon har kunnat gå in där men nu har hon växt så hon slår huvudet i. Men hon har lärt sig och sitter gärna där och funderar eller leker.

Imorgon är den stora dagen.
Det är skiftbyte.
Nina ska börja jobba och jag ska vara hemmapappa. Jag tycker det ska bli såååå roligt att få komma närmare prinsessan medan Nina är måttligt road. Går säkert bra framöver.

Vi hörs.