Vår lilla prinsessa har nu tagit egna steg i en veckas tid och för varje dag blir det längre och längre promenader på egen hand. Varje gång har mamma eller pappa haft hjärtat i halsgropen men det har hela tiden gått bra.

Igår gick hon den längsta promenad vi har sätt hittills och det var från soffan i vardagsrummet ut i hallen. Hon stannade någon gång och tom klev över någon leksak. Det var härligt att se och hon klev sedan ner på knä.

En stilstudie på Emelie när hon går. Notera klossarna som hon använder som
armband.

Emelie fick en födelsedagspresent från sin polkagriskusin Benjamin som heter knacka på. Man läser om ett hus och man knackar på de olika dörrarna i huset. Så när vi ska gå in i tvättstugan där skötbordet är så är dörren stängd och jag har knackat på där för att översätta boken till verkligen. Hon brukar stå och titta mest men när Nina och hon ska gå där så vägrar hon nästan att gå förbi om man inte knackar på. Vilken gullunge.

Under vårat köksbord som är ett gammalt klaffbord är en perfekt lekplats, enligt Emelie, och hon har kunnat gå in där men nu har hon växt så hon slår huvudet i. Men hon har lärt sig och sitter gärna där och funderar eller leker.

Imorgon är den stora dagen.
Det är skiftbyte.
Nina ska börja jobba och jag ska vara hemmapappa. Jag tycker det ska bli såååå roligt att få komma närmare prinsessan medan Nina är måttligt road. Går säkert bra framöver.

Vi hörs.