I nästan 8 månader har jag haft förmånen att få vara hemma från jobbet för att vara med dig.
Jag skriver inte ta hand om dig för det har inte alls känts så.

Under dessa månader har jag fått lära känna dig lite bättre än förut och  få följa din utveckling.

Du hade precis lärt dig gå och en ny värld fanns att upptäcka där i början av januari men nu så springer du fort fort och får både mig och din mamma förvånade över din kunskaper.

Vi har åkt pulka, cykel, varit på öppna förskolan, träffat kompisar, besökt pappas jobb, myst, mött mamma vid bussen, hämtat henne i Norrköping och du har hjälpt till i både i trädgård och inne.

Vi har skrattat, busat och lekt. Fast ibland har gråten funnits hås oss båda fast av olika orsaker. För dig mest för att det gör ont när du ramlat eller när du saknar mig eller Mamma.
Jag har gråtit mest över vilken fin dotter jag har.

Du har charmat de flesta i din väg. Många är de okända som klappat dig på kinden och  sagt att du är så fin i tex mataffären.
Många gånger i större sammanhang har du fått många att le och jag hörde senast idag att det var flera som gillade dig en kväll när vi var och lyssnade på musik i Skeda församlingshem.

Ja vilken härlig tid vi haft men nu så börjar din tid att utforska världen utan mig och Mamma, fast bara ibland, som tur är för oss.

För vi trivs bäst när vi alla är tillsammans. Så är det för mig och Mamma och för dig också.

Jag älskar dig mitt lilla hjärta.
Kram