Så är en strof ur en sång vi sjöng när vi skildes åt på fredagskvällarna i frikyrkans tonårsgrupp.

Det kom över mig när Emelie började prata om döden en kväll.
Hon var ledsen över att mamma och pappa skulle dö en gång  ja alla och även hon själv. Dockan hon hade fått i födelsedagspresent hade ingen som tog hand om så den skulle slängas. Hon var jätteledsen och även över att andra skulle bo i vårt hus.
Nina sa att det stämmer men att det ska dröja länge än, förhoppningsvis.
Hon köpte det Nina sa för dagen efter sa hon att hon och sin kompis skulle dö en gång men det var många år det dess.
Ungar är härliga.

Möten sker ofta. Relationen är ibland långa, ibland korta, ibland djupa och ibland väldigt ytliga. På Facebook är det oftast väldigt ytligt. Det är svårt att veta vad personen egentligen menar och det är lätt att missförstå. De jag har där mår jag bra av att vara vän med. Känns det inte bra så är det bara att bryta det är ju ändå bara en ytligt kontakt man har och vill man något så är det ju bara att skicka ett meddelande.

Fast ibland kommer man på personer matt mött i livet för länge sedan och undrar hur det är med dem nu. En del hoppas man på att livet ska korsas igen på något sett en del andra inte alls.

Fredag idag och i helgen kommer vi ha barnkalas för första gången.
Det ska bli kul eller?
Återkommer om det 🙂

Trevlig helg alla.

Emelie fyller 4 år på tisdag men redan nu har vi börjat fira henne.

Mormor och faster med följe är de som brukar firar henne men ibland är det även andra.

Nina och jag hade gjort en egendesignad tårta och bakat lite.
Vi gjorde några pajer också så det blev en trevlig em kväll.

Emelie var spänd på dagen redan när hon vaknade.
Tror det var en nöjd tjej som somnade på kvällen och pratade om att testa
stämplarna hon fick.

Vi sjöng och hurrade. Det lär bli fler gånger då det är barnkalas nästa helg.

Här är bild på födelsedagstårtan med födelsedagståget i bakgrunden

Så sa Nina redan när Emelie precis hade lärt sig gå och gungade framför tvn när det var musik.

Jag får nog hålla med. När kören hade sitt musikcafé i fredags så var hon med och hon sjöng sin blinka lilla stjärna för dem. Stort jubel.
Emelie gillar även Helene som är alt i kören och springer gärna och håller om henne när hon träffar på henne.

Så när Helene sjöng sitt solonummer ville gärna Emelie var med. Så hon klev upp på scenen och dansade medan hon sjöng.

Här är en bild på det.

Fredagen den 23e lämnade vi Emelie hos faster Siv och drog söder ut.

Första anhalten blev att möta upp Björn och Jeanette i Ulricehamn.
Vi åt asiatisk buffé och vi kände att det skulle bli kul att träffas mer i Göteborg.

De skulle se galenskaparnas show på Lorensbergsteatern, en present när de gifte sig i somras vi skildes åt och vi styrde mot Gothia Towers och där väntade en lyxweedend med stort rum och spa bla.

Parkerade bilen, checkade in, bokade spa för båda dagarna och fick lite info om div saker.
Juniorsuiten låg på 18e våningen och var 50 kvm stor fördelat på två rum och 2 badrum.
Rummets relaxdel. Suiten bestod av två vanliga rum så det fanns två toaletter om det behövdes 🙂

När man stod i rummet kändes det som vi stod i nivå med utomhuspoolen på spaavdelningen. Utsikt mot Liseberg och vi skålade i det mousserande vinet som ingick i rummet.

SPA delen låg i nivå med vårat rum. Utomhuspoolen ser häftig ut och var lika skön att bada i.

Så mycket mer hann vi inte innan det var dags för spa.
Vi gick dit och vägen gick över de glasade övergångarna på 20e våningen som finns mellan de tre tornen. Jag tycker det är otäckt med glasade golv men med lite träning funkade det bra.
Väl på spa fick vi badrock och tofflor och sedan gick vi en rundvandring.

Jag i medföljande badrocken. Vi tog inga kort på SPA avd.

Vi började med att ångbastu. Det fanns två st med olika dofter.
Sedan gick vi vidare till de olik poolerna. En som var lugn, en med lite jetstrålar i och så den spektakulära poolen utomhus i glas som hängde som en stor balkong på tornet.
När vattnet var lugnt kunde man se bilarna nedanför.
Det fanns även vanlig bastu och några varma vilstolar.
En regndusch och så is för att kunna gå från varmt till kallt.
Trähinken fylld med kallt vatten kunde man vippa över sig med hjälp av att rycka i snöret för att får den riktiga ”iiiiii det är kallt” känslan men vi provade inte.

Relaxen tog vi sist. Där satte vi oss i sköna stolar och tittade ut över Göteborg.
Vi såg från det sk läppstiftet på vänster sida till bergen till höger.
Det råkade vara solnedgång och skymning just när vi satt där och det var helt underbart och rogivande.

När vi väl tog oss till hotellrummet igen skyndade vi oss för kunna hinna med loungen på 25e våningen. Den är till för de verkliga vipgästerna men från och med oktober hade även vi i suiterna möjlighet att komma dit med ledsagare från gästservicen.

Vi tog oss dit. Fantastik utsikt och en lugn och skön miljö. En trevlig bartender gjorde upplevelsen ännu mer fantastisk.

Nåväl vi hann inte vara där så länge utan nu väntade italiensk mat på en av hotellrestaurangerna som heter Incontro. Det visade sig vara precis tvärtom mot loungen. Stimmig högljud och med liveband. After work fredagar var den stora händelsen  så det var verkligen mycket folk.
Maten var mycket god men vi kunde knappt prata med varann.

Senare på kvällen träffade vi Björn och Jeanette igen på en drinkbar.
Där satt vi till tolv och då överraskades jag med en drink med ballonger och tomtebloss.
Ja hade jag alltså blivit 50.
Vi satt kvar till de stängde kl 01.

Min födelsedagsdrink som jag fick på tolvslaget med sång och hurrande.

Lördagen började med frukost på 29e våningen i torn tre.
Fantastisk utsikt men idag var det mulet.

Vi drog oss in mot stan och shoppade loss lite tillsammans med Björn och Jeanette.
Lördag em blev det spa igen och så middag på avenyn.
Vi hamnade sedan på vårt hotell där vi drack lite bubbel och hamnade vid en pub i foaljen.

Bubblet vi drack tillsammans med Björn och Jeanette. Vi hade fått det av Mormor.

Ja det blev en resa att minnas.
Gothia Towers har än en gång levererat och vi kommer gärna tillbaka även om vi kommer prova andra hotell i Göteborg

Ett år äldre och en milstolpe i livet är avklarat.

Hittade ingen bild på mig själv som jag är nöjd med.
Men den här bilden säger så mycket. Med familjen
trivs jag bäst.

Ja jisses vad tiden har rullat på.

Fast när man börjar tänka efter har jag hunnit med en hel del.
Vissa saker kommer man ihåg lätt medan andra minnen får man idag gräva djupt ner i minnet för att hitta.

Mycket positivt och några få negativa saker finns där som i de flesta liv

Några saker har jag ångrat men inte så många. Jag har två speciella minnen där jag ångrat mig. Jag brukar dra upp dem ibland. Här är de.

När jag fick välja vilken pulka/kälke jag skulle få i julklapp av mina föräldrar. Jag var ca 8 år.  Alla hade snowracer på den tiden men jag tyckte om att ha något som inte alla andra hade. Den jag valde hette snowcart. Den gick bra på is men hur ofta hade vi det i backen.  Det blev ingen succé direkt och jag känner än idag hur mycket jag ångrade det valet.

Ett annat val jag inte glömmer var när jag såg att man kunde söka till Vadstena Folkhögskolas musikutbildningen. Jag läste det i min facktidning och där stod det också att jag kunde få stipendium om jag kom in.  Jag avvägde möjligheten och slog bort den med tanken att jag var för gammal.  Då var jag 23 år. Också ett val som präglat mig på senare år där jag nu sjunger mer än någonsin.

Men annars finns det inte så mycket att ångra. Jag är den jag är genom att ha levt det liv jag levt och just nu har jag ett fantastiskt underbart liv. Har en härlig familj, ett bra tak över huvudet och ett jobb att gå till som jag klarar av. Är tillräckligt frisk för att kunna säga att jag mår bra. Sången finns där ännu som nästan har funnits i hela mitt liv.

Sången är förutom familjen det viktigaste jag har. Jag sjunger gärna och det är högt och lågt bara det är roligt.

Många personer är det som jag mött. Ibland i långa tider och ibland korta. Jag tackar alla som jag mött för det är ni som gjort mig till den jag är.

Det finns många minnen att minnas som är glada, goda eller positivia. Så många finns det att jag inte ska räkna upp dem utom ett.

Min dotter Emelies födelse. Det är det mest häftiga, underbara och otroliga jag varit med om. Jag blev 46 innan jag fick vara med om det och kunde inte tänka mig hur fantastiskt det kunde vara.

Vi firade våra födelsedagar med en stor fest i september. Tack alla ni som kom och firade med oss.

Idag firar jag med min kära fru på ett SPA på 27 våningen.
Vi räknar med Italiensk mat ikväll med några vänner.

Med tacksamhet ser jag tillbaka på de första 50 åren.
De gav mersmak så nu siktar vi på 50 till 🙂