Nu har jag gjort tre veckor av 8. Långt kvar men ändå kan jag känna sorg över redan nu för att få lämna övriga familjen när jag går till jobbet. Ja jag vet att jag måste och jag kan inget göra åt det men känslan av att detta jag uppler nu aldrig kommer igen.
Vi kommer aldrig har så här mycket ledigt tillsammans igen förrän vi blir pensionärer.
Nåväl vi fyller våra dagar med härliga upplevelser och hinner även med att göra lite här hemma för det finns ju alltid att göra.
Det stora nu är ju duch/toa på övervåningen som ska iordningställas. Nu ska kakel upp efter att tätskikt och tak är gjort.
Vi har nu också bott här i huset i ett år.
Börjar man sammanställa vad vi gjort sedan dess så är det en hel del.
Bla har vi tagit bort lite träd och barrväxter som var placerat lite tokigt eller att de hade blivit förstora. Så vi tog bort två barrväxter och två träd.
I helgen grävde jag bort rötterna till barrväxterna och ska fortsätta med stubbarna till träden. De ska jag inte gräva bort utan sänka dem så de kommer under gjorden bara.
Igår träffade Emelie sin kusin Åsa för första gången. Som vanligt gjorde Emelie en lugnt och hamoniskt intryck och för en gångs skull somnade hon i min famn. Trevlig upplevelse.
Sedan på kvällen var det dags för Emelie att träffa två av fyra polkagriskusiner. Ja det är det utryck jag gett de kompisbarn till Nina från Grännatiden.
Det var en fantastisk kväll och vi satt ute till över tio innan vi åkte hem från Norrköping.
Idag är det inte lika fantastiskt. Jag är uppe medan resten av familjen tar sovmorgon.
Passar bra när det öser ner utanför. Sitter på altanen och det är rätt mysigt även om regnet som slår mot plasttaket blir nästan öronbedövande.
Några lugna dagar innan det blir Ullared, Göteborg och bröllop fast det är i Vikingstad och jag ska sjunga. Roligt.
Vi hörs.
Så stor hon har blivit! Ser alltid så lugn och snäll ut på alla bilder! Kram!