Det händer då och då att det kommer över mig hur mycket man har att vara tacksam över.

I dessa tider i väntan på begravningen så kommer dessa tankar rätt ofta.

Att vi har varandra i familjen som ger varandra stöd och glädje i alla möjliga situationer.
Att vi tänker lika och tycker samma saker, oftast, underlättar.
Att vår lilla glädjestråle skänker oss så mycket energi till oss även om hon ibland tar
tillbaka en del 😉
Att vi har våra jobb och skola att gå till.

Allt sedan vi träffats har vi haft ett utryck vi förhållit oss till när det har varit uppförsbacke. En dag i taget. Något vi använder just nu.

Men oavsett vilka utmaningar vi står inför så har vi varandra. Det är huvudsaken.

Ta hand om varandra därute.

Hösten, livet och begravning.
Det blandas skratt, sorg och tårar.
Det går upp och ned. Ibland flyter det på ibland går luften ur oss.
Vi gör så gott vi kan.

Det blir bättre och enklare.
En dag i taget.

Vill dela med mig dikten som Nina skrev till sin Mamma.

Snart är det din tur
att få flyga iväg och få frid
Din ängel har kommit
Flyg när du är redo
Jag står kvar,
men inte ensam
En tår i ögat
Men vi ses igen.
Nina

Min svärmor, Margaretha, har gått ur tiden.

Det var ändå oväntat även om vi fick tre månader på oss att vänja oss vid tanken efter den stroke hon fick i juli.

Nina har varit fantastisk som har gjort allt hon kunnat för sin mamma.
Lite konstigt är det då Margaretha avled samma dag som hon gav liv till Nina fast 41 år senare. Livets cykel känns det som på något sett.

Margaretha fick sin stroke på US då hon var inlagd för misstänkt lunginflammation. Hon hade haft en infektion under den senaste veckan som gjorde henne febrig och vimsig.
Till slut fick vi sjukvården att inse att hon borde kollas upp och det blev ambulans till akuten.
Inlagd på Mava för vidare undersökning av lungor dvs röntgen nästa dag.
Stroken fick hon på natten. Proppen var förstor och satt så illa till att kirurgerna hade kunnat förvärra skadan om de hade gått in och försökt ta bort den.

Hon blev halvsidesförlamad utan sväljreflexer.

Vård först på US sedan på Motala lasarett och kom sedan till korttidsboendet Dackegården i Mjölby. Där tillbringade hon den mesta tiden innan hon till slut kom till Linköping och Åleryds sjukhem där hon var en vecka.

Överallt i sjukvården har vi träffat på fantastiska människor. De har varit som små änglar för oss. Deras engagemang är långt bortom vad sjukvården av Margaretha krävt.
Det jag tänker på är hur de har behandlat Emelie. De har verkligen gjort allt för att hon inte ska tycka att det är jobbigt att besöka mormor.

Det kan hända att det är kris med resurser men vilka människor som jobbar där. Empati och välvilja är det ingen brist på.

Här hemma har det kommit blomsterbud då och då. Mycket omtanke men även en grattisblomma mitt i allt vilket verkligen blev en ljuspunkt den dagen.

Det är jobbigt att veta men behöva vänta på det oundvikliga men nu har hon fått frid.
Vi tar en dag i taget och hon kommer finnas med oss i smått och stort under lång tid.
Som tex idag när vi ska till Göteborg och se teater då Margaretha hade sponsrat biljetterna i tidig födelsedagspresent till Nina.

Vi kommer minnas henne som varm, generös och godhjärtad människa.

I tre två terminer har vi varit på F&S barnjympa varje lördag.
Detta år har vi bytt ut det mot simskola. Fick ett tips av en pappa på gympan och
vi anmälde i våras så nu har Emelie gått 4 gånger.
Det är tre unga tjejer som håller i den och barnen är mycket duktiga på att både göra vara som sägs och att lyda dem. Bra upplagt så ingen tvekar att gå i vattnet. Tänk om det fanns sådant när jag var liten. Jag lärde mig simma på sommaren i Svinstasjön och jag vet minst en person som bara satt och frös. Inte lätt att lära sig något då.
Det är roligt att se dem hur alla älskar att vara i vattnet. Alla gillar inte allt de gör bla så har Emelie svårt för att doppa hela huvudet men det är ju sådant som kommer.

Lördagar är höjdardagen på hela veckan när man ska gå till simskolan.
Vi brukar bada en stund innan och efter i äventyrsbadet och det är så populärt att det gnälls lite när vi ska gå upp.

Bada är kul 🙂

Fredag kväll och jag har jobbat till 19 hela veckan.
Jag har lång lunch på dagarna och det är då jag handlar, gör ärenden och framförallt sover en liten stund då jag går upp så tidigt.

Då när jag kommer hem så har Nina fixad god mat, risotto, och ställt fram ett litet bubbel till det. Som ett extra plus har hon tagit fram ”fin”glas med guldkant.
Tända ljus och när det är mörkt och regnet öser ned så är det som att komma till ljus och värme. Helt underbart.

Men när jag svängde upp med bilen på garageuppfarten så låg det tre tjejer på backen på vägen. Det visade sig att det var några smått chockade tjejer som hade kört ihop när ett skosnöre hade trasslat sig in i pedalen och gjorde att hon inte kunde komma loss.

Jag sprang in efter en sax och klippte loss snöret från skon så hon kunde komma loss.
De var upprörda och försökte ringa en förälder som skulle komma och hämta två av dem. De ville inte gå in i huset och vänta medan den tredje kom in för hon frös så mycket. Vi gav henne en handduk och så skjutsade Emelie och jag hem henne med cykeln. Hon darrade och skulle ta ett bad när hon kom hem sa hon.
Hoppas att det gick bra för alla tre. Träffade på mamman som hämtade de två tjejerna och hon var rätt tacksam över vår hjälp.

En rätt händelserik vecka annars med både det ena och det andra för Nina.
Lördagen var en så skön dag där vi hann med mycket. Simskola, kalas och så lite måla, rensa i landen och inte minst slänga en massa skräp. Både Nina o jag hann med promenader o det är inte illa.
En härlig myskväll med familjen avslutade lördagen.

Nu är det söndag och vi ska hälsa på Margaretha.

Vi ska också förbereda en ett boende till henne på Åleryd. Det kommer bli bra när hon är så nära.

Ta hand om varandra.